I lördags natt/söndags morgon pratade jag med Klas kompis Micke om gamla svart-vita filmer. Detta på grund av att jag just nu läser lite filmhistoria. Vi pratade bland annat om gamla skräckfilmer och jag rekommenderade Körkarlen. En stumfilm från 20-talet som är kusligare än de flesta rysare som gjorts idag, enligt mig.

Sedan kom jag att tänka på en annan film. Nämligen Damen i svart. När jag var liten, kanske åtta år, gick den på TV en gång. Jag såg inte hela filmen men sedan dess har den skrämt mig av bara tanken på den svarta nunneliknande kvinnan som sveper fram i mörka gränder.nMed skräckblandad förtjusning, 14 år senare, har jag nu hittat den på CDON. Och inte bara den, utan även en drös andra filmer, eftersom den tydligen ingår i en serie! När jag blir rik, eller den 25:e, ska jag beställa hem den.

Om jag vågar kika är en annan femma.

<3<3<3

Fredagskväll. Ett glas vin, Stinas kykling och ett avsnitt eller två av Twin Peaks.

Ibland känns det bra att bara vara lat, speciellt när man förtjänar det.

<3<3<3

Nej men oj, mitt nästa besök på balkongen blev visst en liten förrymd misse!



Men det blev inget kortlivat besök minsann. Hon kom dit igår och begav sig hem ungefär nu. Jag upptäckte henne igår eftermiddag sovandes i min balkong-stol, var så otroligt gosig och ville gärna komma in och hälsa på, men det fick hon ju inte. Imorse vaknade jag av att hon skrek så otroligt mycket att det skar i bröstet och när jag gick till bussen följde hon med mig. Hon ville helt enkelt inte gå hem till sig, utan verkade trivas ypperligt bra här.

Men idag när jag satt ute och klappade henne, bara för att ge henne något när det är dumt att ge henne mat, upptäckte jag den där fantastiska ID-märkningen i hennes öra, kikade upp det och ringde. Hon heter Signe och har en husse som blev väldigt glad. Nu är hon äntligen hemma, men han sa att hon säkert skulle dyka upp igen, vilket jag inte har så mycket emot eftersom jag blev kär.





<3<3<3

Krig är fruktasvärt. Men, bara några sekunder in i den här videon grät jag som ett barn utan godis en lördag.

<3<3<3

När jag får flera sms från personer som undrar hur det känns eller om jag blev rädd när det åskade och mullrade i krokarna idag, då blir jag så varm, så varm!

Jag slapp dock bli livrädd, jag missade nämligen hela kalaset eftersom jag satt inklämd i ett rum långt in i mediahuset och hörde inte det mindsta lilla. Ett mindre åskoväder att oroa mig för denna sommar.

Förresten, det värsta med att bo på bottenvåningen med en balkong ut mot vägen, är att man får acceptera snöbollar som far in genom dörren på vintern och pipraketer som landar på balkonggolvet på våren. Undrar vad som kommer och hälsar på i sommar? En full festivalparvel, en förrymd misse? Jag hoppas dock på en ny cykelpump, min är paj.

<3<3<3

Nu är äntligen den här kursen slut. Det ska firas med en biltur och lite lassange.


<3<3<3

Det där med redovisning och prat inför en klass full av ögon är något som skrämmer mig mer än svartögda pojkar som knackar på dörren mitt i natten.

Jag kan fråga folk på stan efter vägen, jag kan stå framför 200 personer och spela teater, jag kan dansa töntdanser på flamingo. Jag kan inte sitta i ett klassrum och säga två ord högt utan att jag vill dö.

Hur går det ihop?



Nej, det är då trevligare att äta ägg och påskgodis,


ha mack-kastar-skola och titta på när mamma och Sofia bygger barkbåtar som sjunker eller seglar,




klappa söta små lamm med väldigt beskyddande fårmammor eller



titta på majbrasor och fyrverkerier





Det mesta är trevligare än att göra det man är mest rädd för i hela världen, förstås.


<3<3<3