Nu ska jag vara lite svensk och klaga, som jag brukar göra. Jag tycker det är på tiden att solen kikar fram nu.
Jag behöver D-vitamin och sol i ögonen!

Den morgon jag vaknar och ser solen skina in genom fönstret, då, då ska jag dansa soldansen och prisa solguden.

Men, om det nu hade tänkt fortsätta vara molnigt ett tag till, så kunde väl ändå molnen bajsa ur sig lite snö, så att det blir ljust och fint och lite adventstämning.

I väntan på snö och sol får jag nöja mig med pepparkakor med ädelost. Det är rätt "inne" i år har jag märkt. Och ruskigt gott.

<3<3<3

Förra helgen var jag som sagt i Göteborg hos min kära syster tillsammans med mor. Helgen var hur soft som helst. Vi shoppade och jag köpte en hel del. Väldigt nödvändiga julklappar och väldigt onödiga saker till mig själv. Typ.
Fast vi var också lite kulturella och gick på mitt älskade konstmuséum och såg en fin utställning om katter och en annan om Ivar Arosenius. Han som har gjort boken "katten som sprack",  ni vet. En kväll gick vi även till Lisebergs Julmarknad.

Så här ser det ut på Liseberg under november och december varje år. Det är jättemysigt!










Fint va? Det var väldigt mycket folk och lampor överallt. Riktig julkänsla, det fanns till och med snö (gjord av någon sorts papper, men ändå.) och Jussi Björling sjöng julsånger i högtalarna. Mm.
Det slår nog Leksands rondell. Nästan.


Föresen, ni som läser det här som undrar varför jag inte har skrivit på över en vecka, så beror det på att jag har legat nerbäddad i sängen med nästan 40 graders feber och hosta i veckan. 

Nu är jag dock nästan helt återställd och redo för en ny arbets(lös)vecka!

<3<3<3

 

Ikväll åker jag och mor hem till Sofia i Göteborg. Vi ska stanna där hela helgen och jag ska shoppa julklappar och glömma jobbsökandet en stund.

Hejdå!

<3<3<3

Jag har hjälpt mormor och Anna-moster att baka olika sorters bröd till jul. Så de senaste två dagarna har sett ut så här, för att ta det lite kort:








<3<3<3

Den här veckan har jag varit sjuk, igen! Det känns som att jag har fått alla virus och bakterier som har cirkulerat runt mitt huvud den här hösten. Nu är det väl bara svinis kvar.

Nej usch, jag vill hellre vara i Prag än i kalla och regninga och förkylda Sverige just nu.
Där kostar ölen 13 kronor styck.

<3<3<3

För några veckor sedan försvann våran granhäck, den som bildade en vägg mellan våran tomt och Rälta snickeri. Den var halft död så den grävdes bort och vi ska bygga ett fint plank istället.

Detta har skapat ett litet problem upptäckte jag idag. Häckens död har nämligen bidragit till fri insyn i vårat kök för arbetande snickare. Det innebär att jag inte kommer våga släppa loss i någon som helst form av städ - eller diskdans den närmaste tiden. 

Ack, dessa fruktansvärt stora problem.

<3<3<3

För en vecka sedan, träffade jag min vän Sara Stors inne i Leksand. Jag har inte träffat henne på hur lång tid som helst, så det var jättekul!

Den sista dagen i denna månad ska hon, tillsammans med en vän, åka till Kanada för att stanna där tills i vår, tidigast. De ska jobba och åka skidor hela dagarna. Tänk vad underbart. Och modigt. Jag önskar att jag också var så modig.

Att resa iväg någonstans långt bort och stanna länge, eller flytta utomlands, är bara saker jag drömmer om. Jag skulle nog aldrig ta tag i det på riktigt.

Jag vill också vara modig!

Min syster sa förra veckan att det nog vore bra om jag fick jobb på Romme Alpin i vinter. Då skulle jag säkerligen lättare få jobb sen, på någon alptopp i Österrike. Jag blev lite smått paff. Jag hade helt glömt bort att jag ville flytta till Österrike. Det skulle jag faktiskt vilja göra, och plugga tyska. Men det skulle jag aldrig våga.

Jag vågar inte ens välja utbildning. Jag vågar inte bli sjökapten, jag vågar inte bli journalist, jag vågar inte bli kriminolog. Tänk om jag inte passar in, tänk om jag inte kan något, tänk om jag blir utanför.

Så tänker jag jämt. Därför kastar jag alltid mina drömmar i papperskorgen istället för att veckla ut dom och förverkliga dom. Och det är ju mindre bra.

Jag är en riktig liten feggris. Det är nog dags att ändra på det nu tror jag, jag måste börja våga. Iallfall lite grann. Annars kommer man ju ingen vart i livet. Det gäller bara att försöka börja någonstans.


Kanske att jag börjar på en båt?

<3<3<3