För en vecka sedan, träffade jag min vän Sara Stors inne i Leksand. Jag har inte träffat henne på hur lång tid som helst, så det var jättekul!

Den sista dagen i denna månad ska hon, tillsammans med en vän, åka till Kanada för att stanna där tills i vår, tidigast. De ska jobba och åka skidor hela dagarna. Tänk vad underbart. Och modigt. Jag önskar att jag också var så modig.

Att resa iväg någonstans långt bort och stanna länge, eller flytta utomlands, är bara saker jag drömmer om. Jag skulle nog aldrig ta tag i det på riktigt.

Jag vill också vara modig!

Min syster sa förra veckan att det nog vore bra om jag fick jobb på Romme Alpin i vinter. Då skulle jag säkerligen lättare få jobb sen, på någon alptopp i Österrike. Jag blev lite smått paff. Jag hade helt glömt bort att jag ville flytta till Österrike. Det skulle jag faktiskt vilja göra, och plugga tyska. Men det skulle jag aldrig våga.

Jag vågar inte ens välja utbildning. Jag vågar inte bli sjökapten, jag vågar inte bli journalist, jag vågar inte bli kriminolog. Tänk om jag inte passar in, tänk om jag inte kan något, tänk om jag blir utanför.

Så tänker jag jämt. Därför kastar jag alltid mina drömmar i papperskorgen istället för att veckla ut dom och förverkliga dom. Och det är ju mindre bra.

Jag är en riktig liten feggris. Det är nog dags att ändra på det nu tror jag, jag måste börja våga. Iallfall lite grann. Annars kommer man ju ingen vart i livet. Det gäller bara att försöka börja någonstans.


Kanske att jag börjar på en båt?

<3<3<3