Jag tycker att en del av kroppens försvarsmekanismer är dumma. Iallafall en. Varför är det så, att när man ramlar så tar man alltid emot sig med till exempel knän eller armbågar, trots att kroppen mycket väl borde veta att det är just där som skrapsår tar längst tid att läka? Det är ju där benen böjer sig när man går, och där armarna viker sig när man till exempel äter eller kramas. Då går såren bara upp och upp hela tiden och det gör jätteont.

Det är kanske ett straff för att man är så korkad och ramlar. Haha.

Eller så är det bara självklart (antagligen). Hellre en skrapad armbåge än en spräckt skalle...

Jag har iallafall ont i mitt knä efter fredagens utgång. Då halkade jag utanför maserhallen och fick två stenar rakt in i knäet. Först trodde jag att det svarta i såret var ludd från strumpbyxorna, men efter pappas operation visade det sig att det var svarta hål. Inte så intressant information kanske, men jag är ju bra på att klaga och då gör jag gärna det.
Och nej, det var inte ett fyllefall. Hade jag varit spiknykter hade jag halkat ändå! Det var nog bara bra att jag hade lite alkohol i blodet, då gjorde det iallafall inte lika ont för stunden.

Fast nu gör det ontontont! (klagaklagalitetill!)

Nu önskas nya strumbyxor i julklapp.

<3<3<3