Mor
Och då tänkte hennes far att han måste ta en bild av henne. <3

Och tur var väl det, för annars hade jag inte fått se det ju!
<3<3<3
Ivar Arosenius
När jag och mor hälsade på Sofia i höstas, så gick vi ju på konstmuséet och såg en utställning om Ivar Arosenius. Nu har den kommit till Stockholm, så jag rekomenderar de som har vägarna förbi Prins Eugens Waldemarsudde, eller bara är i Stockholm någon gång innan 11 april att spana in den!
Titta bara vad fint han målade.




Självporträtt!

Den lilla flickan som är på alla bilder här, är hans dotter. Det är även hon som är med i hans kända barnbok kattresan.
<3<3<3
It's snowing, snowing. Oh baby i'ts snowing, snowing.
Men, vad är det jag hör utifrån gatan? Vad är detta för välbekant melodi? Men oj! Det är ju den där trudelutten jag brukar förknippa med sol och fågelkvitter, eller iallafall sommar. Hur är det nu den går... Ja, just det "nu lurar vi barn, nu lurar vi barn på deras veckopeng". Alltså, glassbilen.
Jag har inte hört den trudelutten på hela vintern tror jag. Och så slår de till med att ge sig ut och sälja glass på en av de snöigaste dagarna på året. Det tycker jag är lite roligt.
Men de kanske tänker att folk blir sugna på glass när de kikar ut på den fluffiga vita snön, eller något.
<3<3<3
What's the point.
Och Timo var så söt som programledare också ju.
Förutom att spotifya den på repeat så pluggar jag tyska för fulla muggar.
Woho!
<3<3<3
Positivt när det är kallt

Så här ser älven ut en förmiddag när det är 25 minusgrader ute. Fint va?
<3<3<3
Siesta
Skjult
Nu till det roliga, vi upptäckte att Karin Park var med! Hon hade en liten konstig roll, och det var fränt. Bara det gjorde det värt att se filmen, haha! Det var även roligt att den blonda polistjejen var lik Anna Faris, hon som är med i alla Scarymovie filmer. Jag tyckte det iallafall. (Hon dyker upp runt 00:22)
<3<3<3
Bilbilbil, nu kommer det en faktura
Det var dock mindre roligt att betala den nya framrutan till bilen, usch vad dyrt det är att ha bil! Jag får hoppas att den är snäll och vill fungera fint för en lång tid efter verkstadsbesöket på onsdag, så att jag sipper fler dumma utgifter.
Ett tips, köp en bil som fungerar skitbra när du köper den och inte en med lite små, små fel vars reparationer i slutändan kostar mer än själva bilen gjorde när du köpte den.

Det var synd att det var så mulet och mörkt när jag skulle ta fina bilder på de frostiga träden.
<3<3<3
Hattlådor!

De vill jag gärna ha, men min plånbok skriker nej för tillfället. Den vill hellre spendera sitt innehåll på billigare grejer, som fina saker från Tulavippan och Erikshjälpen. Det säger jag ju inte nej till heller direkt!
Nytt
<3<3<3
Yantramattans nya fan
Han ser lite sur ut på bilden, men egentligen är han bara lite trött.
<3<3<3
Tårtkalas für alles!
Den förbättrade versionen blev inte direkt snyggare, men oooh så mycket godare! Och eftersom jag fyller år imorgon, så bjuder jag inte bara på tårtan, utan även på receptet!
Detta behövs till en stor Jackson Pollock/actionpainting-tårta som räcker till många om man inte tar en jättestor bit, men det orkar man inte:
- Till bottnarna: Tre-fyra drömrulltårtebröd (det beror på hur hög man villl att den ska bli), det tar typ mindre än 5 minuter att grädda dom i ugnen. Annars kan man göra en chokladsockerkaka och skära den i tre lager också.
- Till fyllningen: cirka 4 dl grädde och två - tre dubbeldaim (daimförpackningar med två stycken i alltså) man kan även ta krossad choklad om man inte gillar daim.
- Till glasyren: 1 och en halv dl grädde, ca 30 gram smör och 50 gram mörk blockchoklad.
- Till dekoreringen: lite vit blockchoklad.
Baka och grädda bröden till bottnarna. Medan de svalnar kan du börja vispa grädden till fyllningen. Den ska vara lagom tjock och inte för rinnig. (Om man häller i lite strösocker innan man börjar vispa så behöver man inte oroa sig för att det ska förvandlas till smör helt plötsligt.) Hacka sedan sönder daimen i små bitar och blanda ner den i grädden.
Lägg ett av rulltårtebröden på ett fint fat som du vill servera tårtan på och bre ut lite av fyllningen på brödet. Lägg sedan ett bröd ovanpå och fortsätt så tills du har kommit till locket. Då börjar du med att koka upp grädden till glasyren. När det börjar bubbla tar du bort den från plattan och lägger i smöret och chokladen och låter det smälta. Blanda tills det ser ut som god chokladkräm. Låt den svalna lite och häll sedan alltihop på tårtan och bre ut det lite fint. När det är snyggt så måste du ställa in tårtan i kylen en stund, så att glasyren får stelna lite. Sedan smälter du den vita chokladen och ringlar, häller eller skvätter den över tårtan.
Sedan är det bara att äta och njuta! Den är dock godast när den har stått i kylen ett tag, tycker jag.
Denna goda tårta har jag och mor kommit på tillsammans och den är som sagt döpt till Actionpainting eller Jackson Pollock (Man får säga det som låter bäst i munnen), eftersom jag tycker att det ser ut som någonting som konstnären Jackson Pollock skulle ha målat och stilen han målar i heter actionpainting.

Jag har ingen bild på den nya versionen av tårtan, men det här är iallafall den gamla versionen och dom ser typ lika ut!
<3<3<3
Fyra fina "saker" 2009
Riga.
I April blev jag bjuden av min underbara man på en resa till Riga.





Göteborg.
I våras bodde jag ju i Göteborg och kom då på hur underbar den staden är. Och alla fina besök dit från nära och kära gjorde ju inte min vistelse sämre direkt!







Göteborgskalaset.
I Augusti åkte jag och mamma för att hälsa på Sofia i Göteborg. När vi kom dit visade det sig att det var Göteborgskalaset just den veckan. Det var absolut en av de bästa veckorna på hela året.



Festivaler och Konserter.
Hultsfred och peace&love. Timo, Krunegård, Thåström, Lillasyster, Mustasch... Detta har varit ett konsertår!


Det har mestadels varit ett bra år alltså. Det har ju hänt en massa fler roliga och bra saker såklart, men det här är det jag kommer på för tillfället!
<3<3<3
Roy Lichtenstein
Iallafall så har jag sett en väldigt fin kudde där som skulle passa hur bra som helst ihop med min tomatsoppskudde jag köpte förra veckan.

Det är minsann Roy Lichtenstein som har designat den. En annan popkonstnär. Jag förstår inte varför jag inte köpte den när jag var där i måndags. Halva priset till och med. Ibland är inte hjärnan där den ska vara, så att säga.
När jag ändå är inne på kuddar och lagerhaus så kan jag visa två till därifrån som jag tycker är väldigt fina:


Åh, tänk om jag skulle börja samla på kuddar, då kan jag bjuda in hela byn på kuddkrig!
<3<3<3
Vit vinter

Imorgon kanske jag skriver lite om året som försvann för några dagar sedan, och kanske lite om nyår.
Nu ska jag ta mig en liten gås och sätta mig framför burken.
Campbells tomatsoppa!
Igår åkte jag, mor och Sofia till lager157 i Sågmyra för att shoppa upp julklappspengarna. Det gick hur bra som helst att göra det. Mitt mål var att hitta en tjusig klänning till nyårsfesten, men det blev en fin kjol istället. Oh vad jag ska skina då!
Jag köpte även lite annat grejs, bland annat nya och hela skor och även mitt största kap på länge, nämligen ett kuddfodral. Ett kuddfordal med motiv av Andy Warhol! Andy Warhol är en av de största konstnär inom den modernistiska stilen popkonst, som jag diggar skarpt. Jag har velat ha en tavla av honom hur länge som helst, och så ramlar jag över dessa konstverk:
Dessa finingar sålde dom där. Jag valde den röda längst ner med de klassiska tomatburkarna på, men jag trånade även efter den typ likadana gröna/turkosa ovanför. Den önskar jag mig i present för den som känner sig manad. hihi.
Coola va?
<3<3<3
Jul, jul, strålande jul
"En bild säger mer än 10000000000000 ord"

Förra måndagen hade vi bak-och fikdag hemma hos Lissel. Fia bakade dom godaste cupcakesen världen har skådat, skulle jag tro.

Jag byggde mitt allra första pepparkakshus. Tomtarna blev överförtjusta och flyttade in direkt!

Dagen före julafton kom pappa kom på idén att vi skulle grilla. Inte den bästa idén när hela familjen klagade över att julkänslan var obefintlig. Men ooh så gott det var!

Vincet hittade en ny utkiksplats.

Så här ser delar av julbordet ut när man har jägare i släkten!

Här delades julklapparna ut på kvällen.
Jag fick massa fina klappar. Mest saker till min framtida lägenhet. Åh vad jag längtar nu!
God fortsättning på er alla.
<3<3<3
Film vs verkliga livet.
Jag funderar. Kanske att jag försöker mig på att se Antichrist. Fast efter vad jag har hört av Sara så ska den vara mer otroligt äcklig än otroligt läskig. Men det är värt ett försök i min kamp att återfinna rädslan inom filmvärden.
I verkliga livet har jag gott om rädsla. Jag minns när vi var i London på körresa och gick på Madame Tussauds waxmuseum. Där hade dom en utställning om mördare och grejer och då även en skräckkammare. Typ som spökhuset på Grönan med utklädda människor som skrämer skiten ur en. Men det visste jag inte försen jag hade gått in i mörkret. När vi väl kom ut på andra sidan var jag en bula i pannan och ett skrapsår på armen rikare. Så går det när man får panik och bokstavligt talat springer in i väggen. Hela "spökrundan" genomled jag dock genom att krampaktigt krama Marias arm samtidigt som jag knep ihop ögonen och gallskrek på svenska åt de otäcka monstren. Usch säger jag då bara.
På film vill jag ha skräck, i verkliga livet vill jag ha kramar!
<3<3<3
Pingviner!

<3<3<3
Hellre ett hål i skallen än en sten i knät. Eller kanske inte.
Jag tycker att en del av kroppens försvarsmekanismer är dumma. Iallafall en. Varför är det så, att när man ramlar så tar man alltid emot sig med till exempel knän eller armbågar, trots att kroppen mycket väl borde veta att det är just där som skrapsår tar längst tid att läka? Det är ju där benen böjer sig när man går, och där armarna viker sig när man till exempel äter eller kramas. Då går såren bara upp och upp hela tiden och det gör jätteont.
Det är kanske ett straff för att man är så korkad och ramlar. Haha.
Eller så är det bara självklart (antagligen). Hellre en skrapad armbåge än en spräckt skalle...
Jag har iallafall ont i mitt knä efter fredagens utgång. Då halkade jag utanför maserhallen och fick två stenar rakt in i knäet. Först trodde jag att det svarta i såret var ludd från strumpbyxorna, men efter pappas operation visade det sig att det var svarta hål. Inte så intressant information kanske, men jag är ju bra på att klaga och då gör jag gärna det.
Och nej, det var inte ett fyllefall. Hade jag varit spiknykter hade jag halkat ändå! Det var nog bara bra att jag hade lite alkohol i blodet, då gjorde det iallafall inte lika ont för stunden.
Fast nu gör det ontontont! (klagaklagalitetill!)
Nu önskas nya strumbyxor i julklapp.
<3<3<3